“Vid första anblicken kan avtalet om återvändandecenter i tredjeländer verka som ett svar på ett långvarigt krav. I verkligheten gör utkastet till återvändandeförordningen dessa centra helt frivilliga, utesluter uttryckligen minderåriga och deras familjer, och den föreslagna övervakningsmekanismen kommer, som väntat, sannolikt att bli ett leksak för politisk instrumentalisering av vänsterorienterade icke-statliga organisationer. Dessutom finns det fortfarande inga tecken alls på att det ska inrättas handläggningscentra utanför Europa.”.
EU:s förteckning över säkra ursprungsländer uppvisar också uppenbara brister och bortser från föränderliga geopolitiska realiteter, vilket innebär att länder som är ursprungsländer för asylsökande och brottslighet, såsom Syrien eller Afghanistan, förblir helt opåverkade av de föreslagna snabbförfarandena. Avtalet om den så kallade solidaritetspoolen bör likaså förkastas: i själva verket är det inget annat än en påtvingad omfördelning av illegala invandrare och ett uppenbart undergrävande av den nationella suveräniteten.
En verklig kursändring i migrationspolitiken är inte i sikte. Istället lugnas den alltmer oroliga allmänheten med hårda rubriker i medierna – politisk show på bekostnad av vanliga medborgare.”
