Under en nyligen hållen utfrågning i Europaparlamentet om arbetet inom EU:s nya myndighet för bekämpning av penningtvätt (AMLA) uppstod en diskussion efter en fråga om tillämpningen av kriterierna för högriskländer. När Europaparlamentarikern Rada Laykova bad AMLA:s inbjudna expert om ett förtydligande ingrep ordföranden och hindrade att frågan besvarades. Frågan gällde det föreslagna införandet av Ryssland på EU:s lista över högriskländer när det gäller penningtvätt och finansiering av terrorism, samt huruvida jämförbara bedömningar tillämpades på andra håll.
Rada Laykova, ledamot av Europaparlamentet, utfärdade följande uttalande:
“Det som hände under detta utfrågning talar sitt tydliga språk. Jag ställde en rak och fullt legitim fråga till AMLA-experten: Om Europeiska unionen använder objektiva riktmärken när man beslutar om Ryssland ska läggas till på högrisklistan, varför omfattas då inte Ukraina av samma granskning? Hörandet fokuserade på risker för finansiering av terrorism, korruption och penningtvätt, och jag hänvisade till flera konkreta och relevanta faktorer – däribland avbrottet i gasleveranserna genom Ukraina som drabbade medlemsstater som Slovakien och Ungern, en händelse som kan jämföras med fall som tidigare beskrivits som ‘ekonomisk terrorism’ i samband med Nord Stream. Jag pekade också på de väl dokumenterade farhågorna när det gäller korruption, oegentliga finansiella flöden och styrningsproblem i Ukraina, vilka i allt högre grad erkänns även i den allmänna nyhetsrapporteringen.
Dessa punkter motiverar logiskt sett en bedömning enligt samma ramverk som tillämpas på Ryssland. Ändå granskas Ukraina inte alls. Istället för att ta itu med denna väsentliga fråga ingrep ordföranden för att blockera ett svar och kom endast med en vag kommentar om korruption i allmänhet. Vägran att gå in på frågan talar sitt eget språk. Ordföranden insåg uppenbarligen att frågan ställde AMLA:s representant i en situation där hon inte kunde svara – så frågan avfärdades helt enkelt.
Det inofficiella budskapet är tydligt: Man får inte ställa frågor om Ukraina. Detta framställs som ‘demokrati i praktiken’, men legitima och obekväma frågor från oppositionen ignoreras utan ens ett symboliskt försök till svar. Motivet är lika tydligt. EU strävar efter att hindra affärer med Ryssland samtidigt som man undviker alla restriktioner mot Ukraina, trots att Ukraina uppfyller alla kriterier för att tas med på listan över högriskländer. Det är politiska konsekvenser, inte objektiva kriterier, som styr dessa beslut. EU har inget intresse av att äventyra de penningtvättkanaler som drivs via den så kallade ‘ukrainska penningväxlingscentralen’, men är samtidigt fullt berett att hindra europeiska företags affärer med Ryssland.’
