“Sedan den olagliga massinvandringen inleddes 2015 har omkring 9 miljoner asylansökningar lämnats in i EU. Antalet olagliga invandrare som inte registreras är sannolikt betydligt högre. Denna invandringsvåg har utsatt Europa för en total systemchock vars konsekvenser den europeiska befolkningen fortfarande måste bära idag – från kraftigt ökade säkerhetsproblem till överbelastade sociala system.”.
Det finns dock fortfarande inga tecken på en politisk kursändring: ett effektivt skydd av de yttre gränserna saknas fortfarande; in- och utresesystemet (EES), som skulle ha registrerat alla in- och utresor redan 2022, har fortfarande inte införts fullt ut; och Dublinreglerna, enligt vilka asylansökningar uteslutande ska behandlas i det första europeiska inreselandet, fortsätter att ignoreras. Samarbetet med tredjeländer som Turkiet eller afrikanska stater har visat sig vara ett ineffektivt fiasko som kostat flera miljarder; asylförfarandena är fortfarande för långsamma och hindras ytterligare av en alltför ideologisk tolkning av konventionen om de mänskliga rättigheterna från europeiska domstolar; och även vid ett negativt asylbeslut utvisas faktiskt färre än var femte illegal invandrare.
I stället för att rulla ut röda mattan för olaglig massinvandring behövs nu mer än någonsin en strikt ‘No-Way’-politik: detta innefattar att medvetet minska attraktionskraften i att söka asyl här, tillfälligt upphäva rätten till asyl, inrätta avresecenter, inleda en storskalig utvisningskampanj och uppföra fysiska befästningar vid de yttre gränserna. Dessutom krävs en betydande utökning och en ändring av mandatet för EU:s gränsskyddsbyrå Frontex, som numera fungerar mer som en välkomstkommitté för illegala invandrare istället för att effektivt skydda de yttre gränserna. Endast med sådana åtgärder kan Europas identitet bevaras och befolkningens säkerhet säkerställas på ett hållbart sätt.”
