En ny rapport från Europeiska investeringsbanken (EIB) väcker frågan om vem som egentligen drar nytta av de mångmiljardinvesteringarna i “grön energi”, och vem som i slutändan får stå för kostnaderna. AfD:s ledamot i Europaparlamentet Markus Buchheit riktar skarp kritik mot EIB:s senaste årsrapport. Han säger att banken i allt högre grad framställer sig som en “klimatbank”, medan medborgare och företag i många EU-länder drabbas av stigande elpriser och ökande levnadskostnader.
Markus Buchheit (AfD), ledamot av Europaparlamentet för ESN-gruppen, sade:
“Nästan 60 procent av EIB:s finansiering går nu till så kallade gröna projekt. Det kanske låter bra i Bryssel, men det underlättar inte bördan för familjer eller små och medelstora företag. Det stora fokuset på havsbaserad vindkraft visar särskilt tydligt hur skev Europas investeringspolitik har blivit.”.
För enskilda havsbaserade projekt beviljar EIB lån på hundratals miljoner euro. Dessa projekt är dyra, tekniskt mycket komplexa och starkt beroende av nätinfrastruktur och väderförhållanden. Trots detta drivs de fram politiskt, även om den faktiska elproduktionen inte når upp till förväntningarna. Kostnaderna överförs till medborgarna genom elpriser, nätavgifter och statliga garantier.
Medan EIB talar om ‘ren och prisvärd energi’ upplever många hushåll raka motsatsen. Höga energipriser tynger inkomsterna och konkurrenskraften, utan någon märkbar förbättring av försörjningstryggheten eller prisstabiliteten. Jag anser att det är problematiskt att EIB i allt högre grad agerar som ett politiskt verktyg för den gröna given, utan koppling till människors vardagsverklighet.
Jag är särskilt kritisk till bankens finansieringsmodell: riskerna socialiseras genom garantier från EU:s budget, medan privata investerare drar nytta av billiga lån. Om projekt misslyckas eller inte lever upp till förväntningarna är det i slutändan skattebetalarna som får stå för kostnaderna.”
AfD kräver en grundläggande omorientering av EIB:s politik. Investeringarna bör återigen styras av försörjningstrygghet, överkomliga priser och konkreta fördelar för medborgarna. Ett EU som delar ut miljarder medan hushåll och företag kämpar med stigande kostnader förlorar sin trovärdighet.
