“EU har redan befunnit sig i ekonomisk stagnation i ungefär ett decennium. Till och med de rapporterade tillväxtsiffrorna på 1 % är mestadels bara resultatet av statistiska knep. Europeiska kommissionen är snabb att peka finger mot USA eller Ryssland, men problemen i Europa är hemmagjorda. Den nuvarande drastiska nedskrivningen av EU:s tillväxtprognos är ännu ett tecken på misslyckandet med Bryssels nuvarande politik. Istället för att stärka de europeiska företagens konkurrenskraft har kommissionen under de senaste åren drivit en ideologiskt styrd agenda av ekonomisk självförstöring – från överdriven byråkrati till kostsamma klimatregleringar som särskilt skadar vår industri. Lär sig EU något? Nej. Draghi-rapporten medgav först nu vad de så kallade ’EU-kritikerna‘ har sagt i ett decennium: EU, med sin doktrin om allt mer planekonomi, monetära snedvridningar och reglering, undergräver Europas konkurrenskraft. Draghi-rapporten erkänner dock problemet först efter att det blivit omöjligt att dölja den ekonomiska stagnationen längre, men kräver sedan att lösningen på något som orsakats av redan ’för mycket EU‘ påstås vara just ’mer EU‘. Ett vanligt knep från EU: skapa ett problem själv och vänd sedan på orsakssambandet för att få ännu mer kontroll och mer pengar till EU.
Särskilt oroande är den ekonomiska stagnationen i Tyskland, ryggraden i Europas ekonomi. Höga energipriser – orsakade av den självpåtagna avskärningen från tillförlitliga energikällor – och ett massivt investeringsunderläge är problem som EU själv har skapat. En industriell ekonomi kan inte existera utan billig och tillförlitlig energi. Tyskland har inte längre något av detta. Kommissionen bär ansvaret eftersom den ständigt lägger sig i den nationella ekonomiska politiken eller energiimporten i alltför hög grad, i stället för att möjliggöra självständiga lösningar.
Mot bakgrund av den ekonomiska situationen kräver ESN-gruppen ett omedelbart moratorium för alla nya EU-förordningar som ytterligare belastar företagen, samt en grundläggande omorientering av energipolitiken mot en överkomlig och säker försörjning för medborgarna och industrin. Dessutom måste vi utnyttja vissa av våra egna källor för vissa resurser, särskilt eftersom EU verkar medvetet styra mot ekonomisk och geopolitisk isolering när man läser några av dess senaste rapporter. Att detta sker ‘medvetet’ erkänns naturligtvis inte, men kan konstateras. Dessutom behövs det akut en återgång till en sund finanspolitik och en ansvarsfull användning av EU-medel. EU är dock på väg mot raka motsatsen.”
