“Efter Assads fall jublade man i Bryssel och Berlin: den nye härskaren i Damaskus, den före detta al-Qaida-terroristen al-Sharaa, fick en röd mattan-mottagning och utlovades miljarder i bistånd. Den glädjen var förhastad.
Religiösa minoriteter som fortfarande åtnjöt skydd under Assad utsätts nu för systematisk förföljelse i dagens Syrien – kristna, alawiter, druser och shiiter. Det är oacceptabelt.
Bryssel och Berlin måste nu utöva massivt tryck på Damaskus. Målet måste vara: för det första, ett effektivt skydd av alla religiösa minoriteter. För det andra, återvändandet av miljontals sunnitiska syrier från Europa. Många av dem firade Assads fall – nu bör de hjälpa till att återuppbygga sitt land.
Inte en enda cent av de tyska skattebetalarnas pengar får gå till Syrien så länge dessa två villkor inte är uppfyllda.’
