ESN-gruppen i Europaparlamentet kritiserar att Europeiska kommissionen hittills har underlåtit att svara på en viktig interpellation som lämnades in den 11 februari 2026 av parlamentsledamöterna Hans Neuhoff och Alexander Jungbluth angående det planerade lånet på 90 miljarder euro till Ukraina. Den sexveckorsfrist som föreskrivs i artikel 145.4 i arbetsordningen löpte ut den 25 mars 2026 utan att något svar hade lämnats, vilket innebär att interpellationen, på begäran av författarna, obligatoriskt borde ha tagits med i det slutgiltiga förslaget till dagordning. Trots detta röstade de politiska grupperna som är representerade i talmanskonferensen – med undantag för ESN-gruppen och Patriots for Europe – mot att ta upp ärendet, vilket innebär ett brott mot arbetsordningen och parlamentets rätt till kontroll.
AfD:s ledamot i Europaparlamentet, prof. dr Neuhoff, ledamot i utskottet för säkerhet och försvar, uttalade:
“Den som godkänner ett lån på 90 miljarder euro trots att man vet att det aldrig kommer att återbetalas bedriver inte finanspolitik utan bedrägeri. Återbetalningen var knuten till ryska krigsskadestånd som aldrig kommer att realiseras. I praktiken är detta en gåva på de europeiska skattebetalarnas bekostnad. Att kommissionen inte anser det nödvändigt att besvara åtta specifika parlamentsfrågor är ingen tillfällighet – det är ett system. Den rättsligt tvivelaktiga karaktären hos detta projekt är uppenbarligen så allvarlig att man undviker varje form av offentlig debatt. Ordförandekonferensens vägran att sätta upp denna fråga på plenarförsamlingens dagordning är inte ett procedurmässigt misstag – det är politisk censur.”
AfD-politikern Alexander Jungbluth, ledamot i budgetutskottet, tillade:
“Vi ställde åtta precisa frågor till kommissionen: om lånets rättsliga grund, dess förenlighet med artiklarna 310 och 332 i EUF-fördraget, ansvarsrisker för medlemsstaterna, betalningsmilstolpar, kontrollmekanismer och väntande revisionsrapporter. Inte en enda av dem besvarades. Istället blockeras försöket att debattera frågan i plenum genom procedurmässiga medel. Detta är inte längre en parlamentarisk process – det är institutionell politik bakom kulisserna. Om kommissionen inte kan motivera finansieringen av 90 miljarder euro ur budgetmässig synvinkel har den inget mandat att avsätta dessa medel. Skattebetalarna i medlemsstaterna har rätt till öppenhet, vilket här medvetet förvägras dem.”
