Texten – med den formella titeln “Rapport om utvecklingsfinansiering – inför den fjärde internationella konferensen om utvecklingsfinansiering i Sevilla” – hade bland annat efterlyst ovillkorlig skuldlättnad för utvecklingsländerna. Den förespråkade också högre bidrag till utvecklingsbistånd från EU:s medlemsstater, globala förmögenhetsskatter och transfereringar för att mildra klimatförändringarna i länder på södra halvklotet. Merparten av dessa kostnader skulle ha belastat de europeiska – och därmed framför allt de tyska – skattebetalarna. Rapporten antogs inte: gruppen ”Europe of Sovereign Nations” (ESN) röstade emot den tillsammans med andra center-högergrupper; sammanlagt avvisade en majoritet på 340 ledamöter i Europaparlamentet Sevilla-rapporten.
AfD:s ledamöter i Europaparlamentet, Marc Jongen och Tomasz Froelich, lade också fram en motresolution som skulle göra återtagandeavtal med migranternas ursprungsländer till en förutsättning för ytterligare utvecklingsstöd. Deras förslag fick 120 röster i plenum.
Marc Jongen, ESN-samordnare i utskottet för utveckling och skuggföredragande för Sevilla-betänkandet, förklarade:
“AfD:s röster gör skillnaden! Det var endast tack vare våra insatser som det blev en majoritet mot Sevillarapporten, vilket förhindrade ytterligare bördor för de tyska medborgarna. Samtidigt sänds en tydlig signal: utvecklingspolitiken måste bygga på ömsesidiga eftergifter. Utan återtagande av migranter bör inga fler miljarder flöda från Europa till länder i tredje världen.”
Tomasz Froelich, medinitiativtagare till motresolutionen, tillade:
“Sedan 1980 har ungefär två biljoner dollar i utvecklingsbistånd betalats ut till Afrika söder om Sahara, varav en betydande del förskingras och försvinner till skatteparadis. Mot bakgrund av Afrikas befolkningsexplosion och vår ansträngda ekonomiska situation är tiden mogen för ett paradigmskifte. Sverige och USA visar att det går att göra på ett annat sätt – EU måste följa deras exempel.”
